Så kan Ivrigt uppmana användas i en mening
- Du ville nog vända om, du söker en annan väg, min Gud, hur ivrigt du försöker leta dig tillbaka till livet igen !
- och viftade ivrigt med brevet.
- Kalle, med en gottpåse i handen, satt på sängkanten och slängde med benen, ivrigt lyssnande till vad Nanna hade att berätta.
- Storken tillrådde genast mycket ivrigt att låta Tummetott följa med.
- Herrarna där nere började promenera fram och åter utanför bygget under ivrigt samtal.
- fortsatte han då ivrigt.
- Joakim nickade ivrigt, tittade på sitt arbandsur och bestämde sig.
- Ännu på trappan talade han ivrigt och lågt med kyrkoherden.
- Cecil höll Thomas i handen och blickade ivrigt upp i hans ansikte.
- Äntligen stod han på randen av en grav, där några karlar ivrigt arbetade.
- Gertrud plockade nu mindre ivrigt.
- Hon frågade ivrigt efter Frideborgs gosse.
- – Vi kan bara uppmana alla att läsa våra föreskifter och se till att bygeln är nedfälld under hela transporten upp, säger Tomas Berg.
- Han satte sig inte genast, utan började titta sig omkring i rummet, intresserat, ivrigt.
- De hade händerna fulla av paket och skyndade förbi så ivrigt, som om det gällt en kapplöpning.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
